Då var det dags för ännu en uppdatering av vad vi har för oss här i Kalifornien. De senaste veckorna har vi faktiskt hunnit med en hel del.

Förra helgen hyrde vi en bil och körde bort till Santa Barbara Frontland för lite hiking. Vi hade i förväg köpt en karta över området och planerat in hur vi skulle gå, men kartan visde sig vara från 1986 och HELT missvisnde, hälften av hikespåren som var utmarkerade fanns inte på riktigt. Efter att ha letat efter den icke-existerande vägen ett tag gick vi besvikna tillbaks mot campingen, men träffade som tur var ett par som precis hikat där vi var och hade en bättre karta! Det blev alltså trots allt en lyckad hike längs en bäck till "the oasis", en liten sjö med ett vattenfall, och sen grillning och bad i en varm källa på kvällen.







Dagen därpå hikade vi upp en bergstopp och hade en mysig picknick på en äng.



I veckan har vi bland annat åkt på whale-watching! Vi fick se en mammaval med sin unge, eller åtminstonde deras ryggar... Som vanligt kom jag inte ihåg att jag brukar bli sjösjuk förrän vi satt på båten, men det gick ändå ganska bra, jag glömde att båten gungade när jag fick se valarna.



Vi har även varit aktiva i the excurtionclub och hunnit med både SUPing (Stand Up Paddle-bordning) och surfing.





Veckans upptäckt: cookiewitch! Välj två olika kakor och lägg glass mellan, varför finns inte detta i Sverige? Såååå gott! Nu ska vi snart masa oss ur soffan (Jonnas är helt inne i 16 and pregnant) och chilla i solen.



Puss och kram

Jonna och Paulin

Vår första kväll tillbringades på ett soft hostel där det framåt kvällen slöt upp med diverse skönt folk. Det urartade i fest i vårt dorm. En tysk tjej försov sig och skrek scheisse tills alla vaknade dagen därpå.




Efter vi fått vårt boende var vi snabba med att skaffa rutiner, tex standardbeställningen på subways som gärna äts i någon av parkerna på vår gata.




Efter att ha skaffat cyklar, amerikanskt simkort och boende känner vi oss precis som studenter i SB, bara det att vi slipper plugga och kan göra roliga saker hela dagen.





I vårt hus bor världens sötaste hund, Chanse. Han gillar sopor och har just ätit gammalt rått kött och beter sig lite konstigt.




ännu en picknick




På stranden kan man chilla, leka eller surfa.




Grillning med utbytesstudenter.




På Sverkers födelsedag var det ordentligt firande.

P




Vi måste dock erkänna att trots det underbara vädret har vi tillbringat en hel del tid i vardagsrummet med Chanse och Game of Thornes samt The Killing.




I tisdags masade vi oss in till SB downtown och provade viner. På två olika ställen provade vi samanlagt 12 utökta viner.





Förfest hos Mangnus som vanligt. Jag och Fredrik smygshottar bakom kylskåpet.





På Sverkers favoritklubb har de ett photoboth!!!!





Precis som i Lund kryllar det av fester med teman. Här är vi elefant samt lindansare på en cirkusfest. Där upptäckte vi också världens godaste popcorn som har addats till våra dagliga vanor.




Man skulle kunna tro att vi bara går på fester, men nej! Vi har också gått med i studentklubben excursion club där diverse roliga utflykter ordnas, tex kajaksurfning.






Pussar

Jaha då var det slut på det roliga. Väskorna är incheckade, handbagaget är scannat, vi är utstämplade från Thailand och här sitter vi vid gate D3 på flygplatsen i Bangkok och sörjer lite granna. Känslorna just nu är blandade. Tomhet, förvirring, trötthet och en känsla av att bara vilja vara hemma NU, slippa vänta, slippa flyga, slippa mellanlanda, slippa flyga igen.

Då var det äntligen dags för en uppdaterig från Kalifornien. Anledningen till att vi inte uppdaterat tidigare är att vi (till skillnad till dom chilla asienresenärerna) har haft ett väldigt hetsigt schema och helt enkelt inte hunnit. Nu har vi dock slagit oss till ro på Del Playa drive (partygatan i Isla Vista)! och kommer att stanna här resten av resan. Mer om det senare, här kommer först en sammanfattning av vår resa hittills.

Efter att ha mött upp Anders och Rexmyr i LA åkte vi till Santa Barbara för att hälsa på Sverker (Jonna hade redan varit där i ca 2 veckor). Det blev några nice grillkvällar, en halvlyckad utekväll i Isla Vista (vi blev utslängda 10 min efter att vi kommit dit) och en hike till toppen av ett berg.






Därefter bar det av till Big Sur för ännu mer hiking. Vi hade tidigare fått höra att det lång en "truck size boulder" och blockade high way 1, den enda vägen till Big Sur, men att vägen skulle vara öppen till kl 8 på morgonen så vi gick upp svintidigt i förhoppning att hinna förbi innan dess. Det visade sig dock att vägen var stängd till kl 4 istället... Men som tur var låg det ett antal fina hikingtrails innan stenen som vi hann med, bland annat en till ett vattenfall där vi pausade med en flaska rosé.



Vi fick highway 1 for oss sjalva vilket var en sjukt lyxig upplevelse egentligen. Vi kunde njuta av hela utsikten och stanna var vi ville.





Bland annat stannade vi pa en picknickplats dar det kryllade av tjocka chipmunks som inte var skygga for picknickande turister.











Vi fick ocksa uppleva solnedgangen langs highway 1. Det var dock bara anders som ville ga ut i det chockkalla vadret och ta kort. Vi andra sitter i bilen och njuter.

Japp, det togs idag för några timmar sedan. Imorgon lämnar vi älskade Koh Tao och åker till Bangkok en liten sväng innan vi åker hem till kalla Sverige. Sorgligt! Anledningen till att det inte har blivit mycket bloggande här på Koh Tao är för att vi helt enkelt inte har haft speciellt mycket att skriva om. Det enda den senaste veckan har bestått av är strand, sol, bad, fest och ett ständigt nedräknande av våra allt färre dagar kvar i paradiset...

Trots att vi inte vill lämna asien har vi de senaste dagarna i alla fall lyckats komma fram till ett och annat som känns positivt med att åka hem:

- Träffa nära och kära, SÅKLART!
- Äta god mat och lösgodis
- Valborg

Då var vi åter på Thailands underbaraste plats; Koh Tao. Men innan vi åkte hit hann vi självklart med några fler danskvällar på Green Mango och ett besök på Ice bar. Green mango har vi ju vart med om förr så det var inga överraskningar där, däremot Ice bar var en kul upplevelse och kan i princip jämföras med ishotellet i Jukkasjärvi...Dock väldigt mycket mindre. VÄLDIGT mycket mindre. Vad vi trodde skulle vara ett gigantiskt festställe visade sig vara en puttinuttig isbar. Men vi visade inga tecken på besvikelse, utan poserade glatt i barens iståg och drack utomordentligt goda drinkar serverade i isglas. Efter 15 minuters kyla insåg vi att minusgrader inte över huvudtaget är vår grej, så vi tog av oss våra pälsmössor och dunkappor och fortsatte kvällen dansandes på green mango. Kvällen i bilder såg ungefär ut såhär:

Herregud, var har vi hamnat? Jo, mitt i det thailändska nyåret som är en fasligt blöt tradition. Idag när vi gick hem från stranden tog det inte mer än en minut innan vi var lika blöta som om vi badat med kläderna på. Folk står längs gatorna med vattenpistoler och hinkar i alla storlekar och tvekar inte en sekund på att hälla det på allt och alla som går eller åker förbi!


Självklart har vi varit tvungna att införskaffa oss varsin vattenpistol själva så att vi kan göra lite motstånd när vi går ut på stan. Tyvärr visade sig Linns rosa svampbob watergun med paraply(!), inte riktigt kunde hålla måttet mot alla bauta bazookas ute på stan. Man går inte säker någonstans, inte ens inne i vårt eget rum.



Slutligen kan vi nämna att dagen i Phuket räckte för att vi skulle känna att det inte var ett ställe för oss. Och nej, vi märkte inte av jordbävningen. Vi lämnade Phuket tre timmar innan den gick lös. Och tsunamivarningen, den hörde vi inte talas om förrän på kvällen väl framme på Koh Samui, då vi fick meddelande hemifrån Sverige från våra nära och kära!

Vistelsen i Indonesien börjar lida mot sitt slut då vi imorgon 12.35 flyger tillbaka till Thailand igen. Vi känner oss färdiga med Bali men det känns ändå tråkigt att lämna Indonesien, vi gillar det starkt!

Då vi båda två har varit lite krassliga med hosta (som Linn fortfarande envisas om att det beror på Malariatabletterna) de senaste dagarna har vi varit tvungna att ha rehab hemma i sängarna, men igår var vi åter igen på fötter. Vi tog oss till stranden och höll oss under vårt parasoll fram tills vi fick ett infall att surfa. För Linn, som redan är ett pro kändes detta hur lugnt som helst, medan Louise var lite mer nervös. Som tur var fick hon en väldigt förstående indonesisk instruktör. När Louise utbrister "I dont want to die" säger han "If you die, I die with you" och väl ute på vågorna fick Louise höra en del betryggande ord som "Are you okey darling","On the board darling","Are you ready darling","Darling, are you okey!". Vi tror till och med att han blev lite förälskad! Även Louise visade sig dock även hon, efter en timme på brädan, vara en naturbegåvning! Eftersom denna surf-session inte var planerad, hade vi tyvärr ingen kamera med och har därför inga bildbevis. Förlåt!

Efter gårdagens brottningsmatch med vågorna är träningsvärken idag ett faktum, men ikväll ska vi ändå säga farväl till Bali och Kuta genom att än en gång släppa loss dansfötterna på Sky Garden Lounge!

Gårkvällen började med några smärtsamma timmar under nålen för Linn, då hon tatuerade sin fot. Resultatet blev mycket lyckat och hon kan nu minnas resan och paradisön Gili Trawangan för alltid.
Idag ser foten ut såhär- SNYGGT!

Hej!

Efter två veckor i USA tänkte jag gästblogga om vårat besök uppe i norra Kalifornien. Jag och Sverker hyrde en bil och sträckkörde respektive sträcksov i tolv timmar. Tyvärr kunde jag inte köra eftersom det blir för dyrt med förare under 25, så jag fick sova och spela musik i stället. Väl framme i metropolen Eureka checkade vi in på vårt motel Super 8 som hade jacuzzi och lyxig frukost. Trots dessa lyxfenomen kändes det som om det var vi, kriminella rymlingar och vänstrande par som bodde där. En natt vaknade vi av knackningar på dörren, jag trodde det var brandövning då jag varit med om det en gång tidigare i Norge. Jag öppnade dörren i panik och utanför stog en superläskig mörkklädd man och stirrade på mig. Jag smällde igen dörren i facet på honom och sprang och gömde mig i sängen, som tur var försvann han sedan.

Förutom badat jacuzzi har vi gjort dagliga hikes i de olika nationalparkerna och fått se jättemycket fin skog. Redwoods är kända för att de är så ofantligt stora och gamla. Grandma tree som vi såg var 2000 år gammalt! Man kände sig definitivt som en miniatyrperson!










Till vår stora lycka visade sig vistelsen också samanfalla med Eurekas legendariska årliga jazzfestival, som var det självklara kvällsnöjet under hegen. Det var jättebra band, nice stämning och många amerikanska karaktärer... Vi fick också tillfälla att dansa loss till gamla käcka dixieland-låtar.




En av dagarna tog vi oss ut i skogarna på HÄSTRYGG! Det var jätteroligt! Vi åkte ut till en ranch där en tant med 28 hästar väntade på oss. Tillsammans med henne och hennes två kids red vi upp till grandma tree. Det var lite läskigt eftersom det var så branta och smala stigar så det kändes som om hästarna skulle trampa snett och ramla, men det hände inte. Våra hästar Haley och Stomp var ganska gamla och ruttna så det var ingen risk för att de skulle skena iväg med oss direkt...










På vägen hem stannade vi en natt hos Fredrik i Berkley. Han visade oss San Fransicos uteliv och vi hade jättekul, jag vill definitivt tillbaka dit snart!




Idag kommer Paulin, Anders och Rexmyr hit och då ska vi gå ut i Santa Barbara och kolla läget. Sedan bär det av på roadtrip, mer om det kommer förhoppningsvis inom kort :)

Hej hej, eftersom det är dåligt med kommentarer (som vi uppskattar fasligt mycket) försöker vi med att blogga mer frekvent än någonsin förr. Efter en resa på endast 4(!) timmar med speed boat kom vi vid lunchtid idag fram till den största av Giliöarna, Gili Trawangan, som inte heller den är särskilt stor, knappt 2 km från norr till söder. Efter att ha checkat in på ett billigt boende tog vi en promenad längs med stranden på ena sidan av ön och insåg att, JA, vi har hamnat i paradiset. Vi låter dagens bilder tala för sig själva!!!!

Puss och kram L&L

...eller är det ett shoppingparadis? Det är frågan. Ja som sagt nu befinner vi oss (Louise och Linn) söder om ekvatorn. Närmare bestämt på Bali. Folk vi har träffat under resans gång har haft väldigt skilda åsikter om just denna ö. Vissa hatar den, andra älskar den. Förvirringen var till max, därför bestämde vi oss för att skaffa oss vår egen uppfattning om detta heta surfingställe. Det första som slog oss var att Kuta beach där vi bor är ungefär sjuttiofem gånger större än vi hade föreställt oss. Trafiken kan närmast jämföras med Saigon...typ.

Ciao!

Efter att Louise och Linn lamnat oss alldeles ensamma i Kuala Lumpur var vi (Paulin och Jennifer) helt utelamnade till en nagot bristfallig karta over staden samt vart inte alltfor valutvecklade lokalsinne. Det i kombination med att Kuala Lumpur ar HELT omojlig att ta sig fram i till fots (det finns typ inga trottoarer eller overgangstallen nagonstans) gjorde var sightseeing spannande men ocksa uttrottande.

Vi skulle ta oss till stadens stora park med botaniska tradgardar, fagelparkar och orkideer. Vi fick hjalp av en mycket trevlig malay, men rakade anda ga lite fel. Till var stora gladje innebar detta dock att vi hamnade pa Merdeca Square, som tydligen ar en kand spot i staden, se bild nedan.



Nar vi till sist kom fram till parken sa var dom flesta stallena stangda, men vi fick anda se lite orkideer och faglar fran andra sidan staketen. Bast av allt var nar vi stotte pa en hel apkoloni som forflyttade sig langs staketen, det var sakert trettio stycken pa en rad: bade gammelapan, dom brakande smasyskonen och mamma med apbebis!  Tyvarr ar bilderna lite otydliga for vi vagade inte ga sa nara da Paulin ansag aporna vara aggresiva och Jennifer inte ville ha rabies.



Dagen efter detta aventyr (dvs. igar) tog vi bussen till Singapore. Det var nog den lyxigaste bussresan hittills med megabreda saten och stopp pa fina rastplatser sa fort man behovde ga pa toa! Daremot var det lite krangligt att komma in i Singapore, dom var jattenoga i sakerhetskontrollen och jamforde t.ex. ens passfoton med kanda forbrytare. Dessutom blev var buss intagen pa kontroll av granspolisen och vi fick vanta i typ en timme pa att fortsatta resan... Det visade sig aldrig vad som var problemet men var busschaffor var en aning svettig nar han kom tillbaka!

Har i Singapore har vi mest gatt runt och kollat pa alla coola byggnader som finns. Vi tycker Singapore ar som en rymdstad! Massa konstiga hoghus och valdigt tyst och folktomt for att vara en stad pa 6.5 miljoner... det enda stallet man traffar folk pa ar i tunnelbanan, dar a andra sidan ar det valdigt gott om folk. Dock ar det inte alls sa rent som vi trodde det skulle vara, men vi aktar oss noga for att bade spotta och kasta skrap kring oss.








Nu ska vi upptacka Little India och sen blir det tidig avfard imorgon bitti till flygplatsen. Jennifer ar livradd for att hennes plan skall bli installt, kanske pga. storm, trots det faktum att hon har mer an ett dygn pa sig i Bangkok till skillnad fran Paulin som har fyra timmar i Saigon...

Detta var sista inlagget i Asien for oss, men Paulin aterkommer nog som gastbloggare fran USA. Jennifer sager hejda pa riktigt! For alla som kanske fortfarande ar konfunderade over att Jennifer aker hem sa beror det pa andrade planer, dvs. ni ar inte glomska som forst trodde att hon skulle folja med Louise och Linn till Bali!

So Long!

Jennifer och Paulin

Kära läsare! Förlåt för att vi är så dåliga på att uppdatera. Denna gång har vi dock en anledning. När vi anlände till Malaysia i torsdags insåg vi till vår förskräckelse att våra europeiska eluttag inte längre fungerade och att adaptern vi hade med oss inte fungerade till datorsladden (det visade sig dock igår efter att vi köpt en ny adapter här i Kuala Lumpur, att Paulin hade haft en liggandes i sin väska under hela tiden). Ingen dator, ingen blogg. Förlåt!

Langkawi visade sig i alla fall vara ett beachparadis. Stranden var lång och bred, hade kritvit sand som kändes som mjöl och havet var svalkande, klart och turkost!!